Milano, darling.

Ciao

 

Just nu sitter jag här i mitt nya rum i Rozzano, Milanos förort och kan inte riktigt smälta känslan att jag är här. Tusentals tankar snurrar omkring i hjärnan om det här var rätt val? Klarar jag av att börja ett helt nytt liv här? 

 

Familjen är jättesnäll men det som är jobbigt (som jag redan innan visste skulle bli en utmaning) är att föräldrarna - Giuseppe och Tamara, är lite sådär halvdana på engelska och barnen - Flavio och Gemma inte kan någon engelska. Det blir kroppspråk som jag får kommunicera med barnen tills jag lär mig någon slags lättare italienska. Försöker hela tiden suga åt mig varenda ord italienska som familjen säger. 

 

Skypeade med min familj när de satt och åt middag hemma i Svea Rike, det gjorde ont i mitt hjärta mer än vad jag trott. 

 

Men jag har bestämt mig. Jag ska klara det här livet ett tag, åtminstone i några månader så jag faktiskt kan ha en riktig åsikt och kan se både för- och nackdelarna med att vara här. 

 

Buonanotte.