Milano, darling.

Idag har jag varit på min första italienska-lektion. Den var ju... intressant. Jag kom dit tio i 7 och var ensam i klassrummet, heeelt övertygad om att jag skulle vara just det - själv. Men nej, klockan slog 7 och tre andra kom in, en kvinna och två män tätt följda av läraren Mauro. Kvinnan var från Dominikanska republiken, hette Ivolesse och var 33 år. Sen var det Bioubod, 39 år från Marocko och Ahmed, 26 år från Egypten. Och så var det lilla svenska Hanna, snart 19 år... Intressant blandning må jag säga. (Notis: Ingen visste vart Sverige/Svezia låg)

 

En annan sak jag tänkt mycket på är HUR den här kursen skulle gå till. Det enda logiska i mitt huvud var ju att den skulle hållas på engelska eftersom det är ett så universellt språk. Men HAHA så fel jag hade, den hölls uteslutet på italienska. En grundkurs i italienska PÅ italienska. På något sätt gick det, otroligt nog. 

 

I 2 och en halv timme så satt vi och rabblade enkla grejer. Typ vad heter du, hur gammal är du, var är du ifrån etc. Vi lärde oss också att bokstavera, lärde oss räkna till 100 och dessutom säga årtal. Jag kan säga att jag helt klart var sämst av alla på siffrorna, hahaha, well well! 

 

Så nu har jag varit med om det också, fortsätter kursen på torsdag. Vart ska det här leda? 

 

Sen när jag kom hem så hade Tamara lämnat mat kvar till mig, gissa vad det var? Kebab. Ni som känner mig vet att jag ALDRIG har ätit riktig kebab förut, hahaha så jag garvade lite för mig själv när jag satte mig vid bords. Den här resan har redan lärt mig så mycket och då äter och gör jag allt som kommer i min väg. Kebab blev lika älskat som sushi blev i min värld för några veckor sen.