Jag har precis pratat med Giuseppe och Tamara om att jag inte mår bra och att jag inte trivs som au pair. Jag ville då få fram att jag vill åka hem till Sverige, vilket jag såklart fick men det var mycket som såklart skulle ställa till problem för dom och det vill jag faktiskt inte lämna dom med. Det som jag behövde var bara ett slags datum som jag kan räkna ner till och veta att jag får komma hem.

Det blev en kompromiss att det är "okej" för mig att åka från den 13e november och framåt, i och för sig om de hittar en ny au pair inom några dagar så kommer jag ju kunna åka tidigare. Men jag sätter den 13e som preliminärt.

Jag känner att mitt inre jag börjar komma tillbaka. Jag grät faktiskt nyss och denna gång inte pga att jag är fast här, utan för att jag faktiskt ska få åka hem. Det vet jag nu.