Hela proceduren med att komma till Malpensa och nervositeten med packningen gick så bra som det bara kunde igår. Planet landade 10 min tidigare än vad det skulle och familjen stod i ankomsthallen när jag kom ut genom dörrarna. Jag måste sett ganska fånig ut när jag flinade av lycka.
Nu är jag iaf hemma, fått sova i min säng för första gången på ca 2 och en halv månad. Känns som jag ligger på moln...
Nu lägger jag nog ner den här bloggen, om jag skulle börja skriva igen så är det i så fall inte på den här sidan. Ciao
Så som Julia beskrev det när hon skulle hem för några veckor sen, så känner jag mig som ett barn som väntar på julafton, så taggad är jag!! Det är helt overkligt att jag faktiskt kommer få sova i min egna, stora, underbara säng ikväll.
Nu sitter jag och tittar på några avsnitt av Sex and the city för att fördriva tiden innan jag ska hämta Gemma för sista gången och hoppas att Giuseppe hinner i tid från Rom för att skjutsa mig till flygplatsen Malpensa.
Med en väldigt konstig bild så vill jag gratta min kära fader på Fars Dag. Jag talar nog för min broder också när jag säger att du faktiskt är världens bästa. Vi älskar dig.
Det har då REGNAT idag om ni inte förstod rubriken på inlägget. Jag drog mig tidigt in till Duomo för att möta Julia och vi gick och käkade lunch som även var vår hejdå-lunch, sista måltiden, THE LAST SUPPER. Kommer inte träffa henne på ett tag, men hon flyttar ju hem i januari och då får hon hälsa på i Stockholm nu när hon äntligen har en ursäkt att åka dit. Inte helt fel för mig heller att åka till Halmstad och Tylösand, i sommar kanske?
Sen behövde hon dra sig för att möta sina föräldrar som är här denna veckan för att hälsa på Italia. Jag gick och köpte några av mina sista små presenter till några få små vänner.
Åkte tillbaka till huset och tittade på film och senare på massa olika Gag Reels, a.k.a. Bloopers, från olika humorserier. Jag grät av skratt.
Ps. jag fick, oväntat, en dos av lite kompiskärlek från olika håll idag och jag måste bara säga en sak om mina vänner. En cheesy sak att säga, men screw it, jag säger det ändå.
"Jag har en så enkel smak, jag vill bara ha det bästa av allt"
Alltså den här förkylningen jag har åkt på är inte att leka med. Jag gör allt för att försöka hindra att den blir värre, men det är det den blir - worse by the minute.
Har fått en skölja-näsan-grej av Tamara och även om den hjälper så håller det bara i sig en stund... Dagen blir väl till att ligga i sängen igen och slå på en film och kanske försöka ta igen sömnen som jag inte fick inatt pga hostan och min igentäppta näsa.
Har legat och kurerat mig i sängen med te, kakor och film. Dessutom fick jag återfall på Rebecca&Fiona dokumentären som gick på SVT för några år sedan som jag alltid brukar titta på vid den här tiden på året av någon konstig anledning. Hämtade barnen och stannade i parken en stund. Är glad över att en av de gamla tanterna som var någons "nonna" (farmor/mormor) kunde prata med mig på italienska och jag förstod allt hon menade och sa, även fast jag själv inte kunde prata tillbaka på italienska utan bara engelska och nonnan inte kunde ett ord engelska ... så det blev en intressant konversation, hahaha.
Har precis käkat middag och fastnat i ett lååååångt samtal med Tamara om allt och inget. Gemma har redan börjat deppa över att jag ska åka och varje dag hon frågar hur många dagar det är kvar och jag svarar så säger hon "Ciao Hanna...." och jag svarar alltid "men det är ju inte nu jag ska åka" så kramar hon mig bara och ser lite nere ut. Plutteeeeeen.
Dagen har varit seg och ännu jobbigare är det att jag börjar bli sjukiz. Men nyss så var vi på min sista middag med hela familjen eftersom pappan, Giuseppe, åker iväg på jobb i Rom imorgon. Han kommer hem på måndag, vilket är dagen jag åker hem. Familjen bjöd mig på restaurangmiddag och jag kan säga att jag var proppmätt när vi åkte därifrån.
Först åt vi min nya favoriträtt, som vi åt första gången i Modena för 2 månader sen, Gnocco Fritto och massa prosciutto och salami (ett ord för allt over all är "salame") och sen såklart massa god ost. Den rätten är så god så jag svimmar. Efter det så åt vi olika slags pasta som de handgjort på den restaurangen. 3e rätten som kom in var något slags bröd som var väldigt varmt som man skulle ha 2 konstiga sörjor på + nutella, så skulle man göra en macka av det, allt låter väldigt konstigt. Men gott var det! Vid den här punkten så var jag ju så mätt att jag kunde sprängas, men sedan kom sista måltiden - gelatiniiiiii!! (glassen) som var så söta att jag kunde dö och jag behövde ju äta eftersom jag lämnar glassens förlovade land snart.
Lägger upp bilder på allt - FÖRUTOM Gnocco Fritto-rätten eftersom vi åt upp den på en sekund så jag glömde ta ett foto. Om ni har lust så kan ni ju försöka leta upp en bild som jag la upp från Modena... i september.
Har inte alls gjort mycket idag eftersom jag har varit så väldans trött! Tror med all säkerhet att jag har catchat Julias förkylning som hon och hennes Au Pair-barn hade förra veckan. Skulle inte förvåna mig eftersom jag har världens sämsta immunförsvar!
Men då är det ju bra att jag kan vila på dagen. Min lunch efter jag lämnat Flavio på skolan där mitt på dagen, se förra inlägget per favore, var en av mina nya favoriträtter som Tamara brukar göra. Den är sjukt enkel att göra också! Koka pasta, använda deras feta margarin och sen något slags pulver som är tydligen fiskägg (tänk kaviarägg). Låter helt groteskt äckligt när jag skriver det men det smakar inte fisk för fem öre...eller ägg för den delen. Smaken går då inte att beskriva riktigt.
Sen blev det mozzarella, prosciutto och apelsinklyftor (tänkte fylla på med C-vitamin om kroppen nu tänkt att bli sjuk).
Tack för alla som intresserade sig för detta Mat-Tina-inlägg! Nu ska jag återgå till min film som jag tittar på: Ted, handlar om en levande teddybjörn. Låter långsökt och inte som en speciellt kreativ filmidé, men oj vad rolig den är!
När jag tänkte på att jag antagligen kommer hem till vintern i Sverige nästa vecka så blev jag lite ledsen för att ha missat min favoritårstid: hösten. Men igår och idag har Milano bjudit på det vackraste höstvädret, lite kyligt i luften och solen lyser genom de stora färggranna träden.
Igår så lekte jag i parken med alla italienska barn. Det började med att jag körde en katt-och-råtta-lek med Gemma & Flavio, slutade med att varenda unge ville att jag skulle jaga dom. Inte mig emot faktiskt, är på sådant lyckligt humör just nu så känner att jag kan ställa upp på allt.
Sen blev det mörkt snabbt så då gick jag och barnen hem och målade pasta för att sedan göra halsband och armband. Gemma ville så hemskt gärna att jag skulle ringa Milla och skypa en liten stund med henne, sen när väl Milla svarade så blev Gemma jätteblyg och vågade knappt säga något, gulle. Efteråt kom Tamara hem med kebab till oss och jag avslutade kvällen med att ha min första skype-dejt med saknade Julia Lundberg, numera bosatt i München, eftersom deras internet i lägenheten äntligen börjat fungera.
Just just just nuuuu så sitter jag och tittar på när Flavio avslutar våra målade-pasta-smycken från igår. Han har då varit hos doktorn och gjort allergitest så jag ska ta honom till skolan vid 12.30 istället. Blev väldigt förvånad när Giuseppe och lillkillen rusade in här, eftersom pappan inte hade sagt något om att jag skulle göra det idag? Vilken tur för dom att jag inte hade gjort en utflykt in till city och shoppat eller liknande...
En av mina bästa somrar är helt klart den mellan andra och tredje året i gymnasiet. Jag var inte 18 och hade massa saker att ta itu med, ingen skulle flytta till andra städer eller länder, alla var bara glada och lyckliga. Därför mår jag så bra över att jag fick med så många delar från den sommaren på film och dessutom satte ihop dom till ett youtube-klipp. Särskilt mycket ler jag åt de första sekundrarna i filmen med mig, Julia och Milla när vi ligger på en klippa och hade den bästa första-dagen-på-sommarlovet-ögonblicket jag någonsin haft.
